Peter har dött i soffan här bredvid, och jag semikollar klart på en otroligt dålig romantisk komedi, den bästa sorten alltså. Tidigare idag kollade jag på BBC-dokumentären "The most hated family in america" och ska snarast börja plöja igenom allt Louis Theroux har gjort. Jag såg en annan av hans dokumentärer och minns att jag tänkte likadant då men lyckades glömma det. Gotta love him!

Efter en eftermiddag i Lerum sitter vi nu, trötta som små råttor, i soffan och glor på tvättäkta familjeunderhållning. Talang. Det är måttligt underhållande faktiskt. Men det finns faktiskt inte någon riktigt bra familjetv. Vad kollar man på när barnen börjar vara uppe länge på helgerna som ändå funkar för de vuxna? När jag var liten tittade man väl bara på "24 karat", "Glöm inte tandborsten" och "Det kommer mera..".

Det var varit lite torrt på bloggfronten i några dagar nu. Jag ber om ursäkt för detta. Det har bara varit mycket med sjuka barn, ledig man, släkt på besök och ja, påsk. Nu slocknade i alla fall lillskiten i soffan och det stora barnet ligger under babygymmet(?) och väntar på att få kolla på wipeout, till de vuxnas stora förtret. Ord kan inte beskriva hur mycket jag AVSKYR program som wipeout. Så när Ludvig kollar på det brukar jag och Peter ha Doodle Jump-turneringar eller cruisa runt på facebook och titta kompisars kompisars pinsamma utekvällar på typ Ponte Vecchio i Mölndals bro. Vilket för övrigt är två av våra största intressen förutom musik och skräpkultur.

Påsken har spenderats med Peters familj. Ludvig valde dock att spendera den med min familj med påskbrasa och översovning hos morfar med bästiskusinerna. Peters farmor Ylva var här och hälsade på ända från Totebo så vi tyckte att det vore orättvist att hon inte skulle få ha all access till sitt första och hittills enda barnbarnsbarn så vi hängde hela påskafton där vilket var mycket trevligt!

Den här eftermiddagen har vi haft Familjen Lindström/Fredriksson och Fröken Holm här på våffelfika. För första gången så visade båda barnen intresse för varandra. Oliver inledde med en ofrivillig bitchslap och Dalton kontrade med en tröjdragning. Bra början!

Ett stort framsteg är att Dalton har lärt sig att sitta själv!*PROUD PARENTS*
Detta gör att han känner sig mycket mindre frustrerad och istället väldigt nöjd! Ett stort bak(!)slag är att han bajsar runt åtta gånger varje dag och inte nog med det! Det är löst och gillar att åka upp över hela ryggen, speciellt när han sover. Hoppas för helsike att det är övergående. Annars är han som vanligt onormalt glad och nöjd med livet, ibland undrar jag om han har en förhöjd endorfinnivå, och sen tänker jag om han nu skulle ha det, skulle man göra något åt det då? Då kanske vi skulle få en sad emobaby istället och det vill jag ju inte. Jag föredrar att han är glad som tusen regnbågar och en flod av choklad!
Här kommer de obloggade dagarna i bilder!

Här kan ni hålla ögonen på ollisbollis och inte den slitna morsan.
Tant Sandra och Dalton pyjamasmyser
Uppe och hälsar på Morfar
DET ÄR VÅR!!!!
Fina Ludvig!!
Snorig men söt!
Sitta, den nya hobbyn!
Här har vi just ätit tidning till frukost, därav trycksvärtan runt munnen.