Här i templet vankas det förmiddagsbesök av Sandra. Jag tänker kaffe i solen nere på gården. Så kan Paco plocka i gräset och gunga lite. Låter lagom avancerat tycker jag.

Nu är vardagsrummet dammat, dammsuget, svabbat och skinande rent. Det räcker nästan så. I morgon tar jag hallen i kragen.

Den här morgonen ska det bli rent i templet. Jag ska göra ett tappert försök till att städa lägenheten idag. Det är jävlarimig tråkigt att bara skriva om det. Men jag ska snabba mig på med det här på morgonen så att vi kan gå ut en sväng medan solen fortfarande är uppe. Om jag känner Dalton rätt så kommer han förfölja mig med sin gåstol och lämna ett spår av leksaker bakom sig. Han bara stökar ner hela tiden! Nu till exempel står han och river ut allt ur våran tv-bänk. Där står nämligen en låda som härifrån ser ut att innehålla; gamla plånböcker, en sladd, en penna och lite annat skräp. Till och med jag blir ju intriged så jag kan inte klandra honom för att vara nyfiken.

Det var en fin manifestation igår, och skönt att se att så många fortfarande orkar bry sig. Dalton somnade nästan direkt dock och tyckte det var sådär att sova med applåder så vi fick vandra lite längre bak ganska snabbt. Så kan det vara ibland. Annars hängde vi med Jessica, Lo, Marie och Oliver i trädgårdsföreningen. Man glömmer att det är så vackert där ibland. Ska köpa säsongskort nästa gång så det bara är att traska in när man känner för det. Idag är schemat lite öppet, att gå ut i solen är ett mål. Sen får vi se.

StorPaco har åkt på en misstänkt halsfluss så jag ska springa till vårdcentralen om en stund för att ta en drop in-lapp åt honom. Hoppas att han blir bättre snart. Han kan konsten att tajma sina sjukdomar till pappa-veckorna. Börjar undra om vi gör något fel? Det är förmodligen bara tur/otur.

Helgen avslutades med pizza och rosé i soffan. Nu ber vi en stilla bön för att Dalton ska sova bra i natt. Ingen lust att vara ett vrak i morgon också. Eftermiddagen spenderades på en promenad upp till Solängen där vi pausade för förfriskning i form av rödvin, och trevligt sällskap förstås. Dalton lekte lite med sin nästan ettåriga polare Otto. "Leken" som mest bestod av tröjdragningar avslutades dock i ett trött och mysigt pusskalas. Sen tog vi vägen om Peters mor och far och kramade på modern i familjen lite, jag lyckades även snylta åt mig lite kakor. Tack för att du finns Britt! Du är det närmsta mamma man kan komma för mig!