Större delen av templet fortsätter att vara krassliga. Peter och Paco har dock städat så fint. Dalton är vanligtvis hysteriskt rädd och nyfiken på dammsugaren men idag kom vi på den geniala idén att använda hörselskydden. Det tog ett år av gallskrik under dammsugning innan vi kom på det. Genius.

Jag tänker inte ens kommentera valet och den dubbla förlusten. Jag mår illa när jag tänker på det och så.

Bollfrans. BOLLFRANS! Smaka på det ordet. Kan vara ett av de roligaste orden. Bollfrans.

Återigen fyndade jag på Erikshjälpen! Och återigen så är det något typ 90% av alla tycker är det fulaste de har sett. Det brukar vara så. Men det är så bra för då ligger det kvar även om det är sista kvarten av öppentiderna. Så jävla bra att inte gilla det som alla andra gillar. Det är det tråkigaste jag vet.

Nu fick jag ångest för att förra bilden gick i blått. Dont wanna jinx it liksom. Så här kommer en röd i stället. Kärlekens färg.

60 kronor kostade denna skapelse på erikshjälpen! När vi hade köpt den kom en dam fram och erbjöd oss 500 kr på studs. Nu inväntar vi antikdeckarna!!

Paco tar sig en lur under en kaktus, det är städat (nåja) och jag tar en fikarast.

Idag kommer den stora hem till oss igen. Alltid lika skönt att ha båda barnen hemma. Jag är så glad att ingen galen man långt ute i skogen (läs: Ludds pappa) kommer och tar Dalton varannan vecka.

Här är dagens skörd av trasiga prylar i Templet. Vi som tyckte att vi hade childproofat tillräckligt.

..består av en kopp kaffe och en delicatoboll. Det regnar och god morgon!

Jag har just ätit en Billys Pan Pizza till frukost. Jag är en riktig frukostmänniska. Den var flottig och äcklig och nu mår jag dåligt på så många vis. Tur att jag ska träna i dag, skala bort lite ångest. Nu blir det kaffe på balkongen med den här i bakgrunden.

Idag är sailorfarsan ute och after workar. Kul för han och kul för mig, missförstå mig rätt men det är faktiskt rätt najs att vara själv en stund. Det är ju inte så ofta längre. Så jag spenderar kvällen photoshoppande, bloggomgörande, skämstittande på dålig tv, Louis Therouxfrossande, facebookande, vindrickande och chattande. Lite så.

Det är lustigt hur fort det går. Lustigt och läskigt. Från att ha varit en liten sötklump som inte riktigt kunde något så har Dalton gått och blivit en medveten, bestämd och glad liten person. Han är skitjobbig men det är så jävla härligt. Hittar han en telefon så lyssnar han i den. Vill han kolla på babblarna kryper han till datorn och säger baba. Frågar man var lampan är så kan han visa. Snart vill han flytta hemifrån. Men innan dess övar han på att gå. Det är nog skönt att kunna gå innan man flyttar hemifrån. Klara sig själv och så. Så det övar vi på nu.