Det är lustigt hur fort det går. Lustigt och läskigt. Från att ha varit en liten sötklump som inte riktigt kunde något så har Dalton gått och blivit en medveten, bestämd och glad liten person. Han är skitjobbig men det är så jävla härligt. Hittar han en telefon så lyssnar han i den. Vill han kolla på babblarna kryper han till datorn och säger baba. Frågar man var lampan är så kan han visa. Snart vill han flytta hemifrån. Men innan dess övar han på att gå. Det är nog skönt att kunna gå innan man flyttar hemifrån. Klara sig själv och så. Så det övar vi på nu.