Så nu har en månad till gått. Jag kan erkänna att jag har lite panik över tiden. Jag har visserligen varit hemma i hela sju månader nu men då ska vi komma i håg att fem av dem satt jag instängd på grund av fimbulvintern som var. Det är nu jag börjar känna att jag kan utnyttja tiden ordentligt, och det är även nu folk börjar fråga mig om när jag ska börja jobba. THE PRESSURE!! Så nu har jag inte ångest över att det är fem meter snö ute längre, utan att verkligheten håller på att komma i kapp, SKITFORT!