Det är väl främst böcker för de liite äldre barnen. Det som Ludvig tycker är roligt med dessa är att språket är lite mer avslappnat, lite mer slang än klassiska barnböcker. Det är väl helt enkelt lite spännande för ungar att både lyssna och läsa när det helt plötsligt kan dyka upp ord som fjantskalle och mallpottor eller om man verkligen har tur så kan det även komma något fan eller jävlar. Och har man då en så väluppfostrad son som jag så fnittrar han fullkomligt sönder av lite busiga svärord här och var.